What We Talk About When We Talk About Love

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i noveller och har aldrig läst Carver. Men eftersom jag älskade Short Cuts trodde jag att han var någon som kunde använda novellformatet till att skapa en vision av något större. Formmässigt är det väldigt väl genomfört. Dialogen är trovärdig, de dassiga miljöerna är ekonomiskt och effektivt beskrivna. Om jag själv satt och slet med ett prosaverk skulle jag ha den här boken bredvid mig för att kolla hur man berättar snålt och avlyssnar dialoger.

Samtidigt kan jag inte inbilla mig att jag känner mig särskilt drabbad av de här berättelserna. Jag gillar den surrealistiska stämningen i öppningsnovellen, titelnovellen är väldigt bra berättad trots att inget händer (jag såg verkligen en film framför mig där kameran cirklar runt fyra personer). After the Denim är gripande och den berättelse som mest liknar en liten roman och det är nog därför jag gillar den bäst.

Men merparten av novellerna är duktiga men umbärliga. Trista personer som lever trista liv i trista miljöer brukar annars vara min grej. Men det mesta här passerar utan att lämna några avtryck.

Betyg: 3